L'Incontro Pasta i Stockholm — Sankt Eriksgatan 109

Wow! Är så glad att jag äntligen hittat ett nytt favorit-pasta-ställe! Provade både Penne Alla Vodka och carbonara. Mums!! Dessutom lunch ända till kl 16. Det märks att de som har stället genuint vill att det ska bli grymt och det blir det.

Men herregud! Vart ska jag börja? Maten var helt fantastisk och personalen likaså. Grabbarna från Hermanos fick mig att ta mig hit och det var nog det bästa jag har gjort. Det tog inte lång tid att få maten för den delen heller. Man möts av en sån härlig och inbjudande känsla på plats, personalen där behandlar en som familj. Ja du, detta toppar alla mina listor någonsin, älskar ni om pasta så ÅK HIT!

Rustikt o liten resturang. Maten är inte Italiensk någonstans, alla som skriver det här 0 koll på mat… utan maten är en inspiration av Italien som smakmässigt är helt ok price/performance för Vasastan gällande lunch, Väldigt trevlig o mysig personal

Oxfilépastans Kvantfysiska Gåta på L'Incontro Dagens mysterium: En undermålig portion och en krossad dröm. Det är måndag. Klockan är 11:30 och jag, tillsammans med tre kollegor, kliver in på L'Incontro. Menyn inspekteras, ett beslut fattas: Oxfilépasta. Betalningen är genomförd 11:34. I samma sekund slår en tanke ner i mitt överarbetade psyke: Jag skulle ha betalat för mer mat. Jag vänder mig om och frågar den otroligt trevlige mannen bakom disken om det går att få en större portion. Han ler och säger: "Du kommer få en så stor portion att du kommer skriva en recension om den". En dröm tänds i mitt inre. Spola framåt. Vi sitter på kontoret. Fyra takeaway-lådor. Jag utför en snabb viktanalys. Min låda är, givetvis, den lättaste. Drömmen dör en smula. Med löftet om mer ekande i mitt huvud känns portionen nästan förolämpande liten. Jag tar en första tugga. Pastan: Perfekt konsistens, 5/5. Att koka pasta korrekt är inte en bedrift, det är ett grundkrav. Såsen: En rinnande, smaklös historia där emulsionen kollapsat, 1.5/5. Köttet, rättens kronjuvel och största gåta. De bitar jag fann var oförklarligt inkonsekventa. Ena sekunden perfekt rosa och mört, nästa segt och grått. Jag ber min kollega bredvid mig att agera extern validering. Han smakar. Han nickar. Observationerna bekräftas. Betyg, kött: 1.5/5. Men så kommer förklaringen från vår observanta team lead. Hon såg allt. Här är rekonstruktionen av händelseförloppet: Medan min mat tillagades kom en ny kund in och beställde samma rätt. Kocken, i ett försök att optimera, slängde då ner den nya beställningens ingredienser i samma panna som min redan nästan färdiga rätt. Resultatet? En termodynamisk katastrof. Kockens genväg i köket skapade två defekta rätter, där bitar av segt och mört kött blandades som i ett lotteri och fördelades mellan oss. Jag var inte ensam. Någonstans på ett annat kontor satt en man och upplevde samma kulinariska förvirring. Jag undrar vad han sa till sina kollegor. Vi var två främlingar, förenade i en delad upplevelse av en perfekt tillagad, men samtidigt usel, oxfilépasta. Detta var inte slumpen. Det var ett systemfel. Och min dröm om den stora portionen, den dog där på kontoret. Service och trevlighet: 5/5. Mannen som tände drömmen var ju trots allt trevlig. .

Med lite bättre sittplatser hade jag gett 5 men maten och servicen är 5 rakt igenom. Jag har nog ätit fler carbonara än personalen tillsammans och måste nog påstå att denna var top 10. Bra jobbat! Bästa lunchhaket här omkring?