Haga Ocean i Hagalund — Hagalund

Jag har sett mycket i mina dagar – vildmarkssafari i Sydafrika, närkontakt med älgar, och en gång matade jag en kinesisk tiger – men inget hade riktigt förberett mig på den adrenalinkick som väntade vid hajakvariet. Det hela började stillsamt nog. Glaset mellan mig och rovdjuren kändes tryggt nog för att sänka garden lite. Hajarna cirklade tyst, graciöst, som skuggor i vattnet. Men så – matdags. Och med ett skrål som kunde väcka döda äntrade dagens verkliga attraktion scenen: Owe, husets zoolog och djurentusiast av närmast mytologiska mått. Owe var som en korsning mellan David Attenborough och en hockeykommentator under förlängning. Med armarna vevande och rösten vibrerande av inlevelse guidade han oss genom hajarnas måltid som om det var VM-final i rovfiskars lunchvanor. 'DÄR kommer hon! Och jaaaa! Titta på bettet – rena urkraften!' ropade han när den stora honan slog till mot en sladdrig matbit som vore det ett dramatiskt avgörande i sudden death. Publiken – mest barn och några halvskeptiska föräldrar – tjöt av förtjusning. Själv log jag, för Owe hade den där sällsynta egenskapen att smitta av sig med sin glädje. Man kunde inte värja sig. Och mitt i detta undervattensskådespel, nästan som en parentes men ändå oförglömlig: den lilla babyhajen. Inte mer än en arm lång, glidande runt med ett slags nyfödd självsäkerhet jämfört med de två stora hajarna, som en miniatyrisk skugga av framtida storhet. Jag kom dit för att se några fiskar med vassa tänder. Jag gick därifrån med skratt, respekt och en känsla av att just ha bevittnat ett slags undervattensdrama – komplett med hjälte, kommentator och framtidslöften. Hajakvariet? Rekommenderas varmt. Owe? En naturkraft i sin egen rätt på alla sätt.

Fruktansvärd upplevelse – varning för starkt innehåll – skada på djur. Vi besökte det här stället och bara fem minuter in i vårt besök bevittnade vi hur två ungar av kinesisk dvärgvaktel blev trampade på i gångarna. De hade alltså små ungar vid den tiden, och dessa var inte på något sätt avskilda utan gick fritt i gångarna där besökare, inklusive små barn, råkade trampa på dem och krossa dem. Fullständigt fruktansvärt och grymt upplägg. När vi berättade för personalen i receptionen – den unge killen som sålde biljetterna – var han själv tvungen att gå och plocka upp en halvt död fågel. Inga andra åtgärder vidtogs och ingen professionell djurvårdare fanns på plats. Fullständigt vidrigt och grymt. Min 1,5-åriga bebis blev dessutom rädd av det som hände, vilket gjorde upplevelsen ännu värre för oss som familj. Ett sådant upplägg är helt oacceptabelt – om man tar hand om djur är de inte där för att bli trampade på. Av moraliska skäl väljer jag att inte bifoga bilden på den skadade fågeln. Varning – undvik det här stället. Entréavgift 250 kr per person.

Barnvagn får man inte ha i lokalen utan måste lämna utanför pga brandföreskrifter. 170 kr per barn 270 per vuxen. Vilken dörr är entrén? Enkla lokaler och akvarium. Lite simpelt för det priset.

För varje år blir det sämre. Det finns färre fiskar, det är smutsigt och det droppar från taket överallt – både inne i Fjärilshuset och vid akvarierna. Första steget på bron i Fjärilshuset är ostadigt och känns farligt. I havsdelen såg vi döda grodor, och förra gången låg där en död fågelunge. Det gav en konstig och obehaglig känsla. Vi kommer nog inte att besöka just det här stället igen.

Så mysigt! Denna gång fick vi se när flera djur blev matade. Så mysigt !