Capio Sankt Görans Sjukhus i Kungsholmen — Sankt Göransplan 1

Min dotter var på akuten igår mellan 15:30- 23:30. Väntetiderna var väldigt långa och svaren man fick när man frågade hur det går var endast ”jag kan inte säga något tyvärr”. De ville ta prover på henne och skickade en undersköterska för att ta blodprover. Han hittade inte rätt och grävde istället vilket gjorde väldigt ont. Han skickade då en annan undersköterska som inte heller hittade rätt. Tillslut kom det en sjuksköterska som tog blodprov på henne. Hon lämnade kvar ett plaströr i min dotters arm för att det skulle bli lättare att ta mer blod senare ifall man behöver ta mera tester. Detta plaströr i hennes arm gjorde extremt ont och tillslut bad vi dem att ta ut den eftersom vi aldrig fick svar. Vi väntade i timmar för att få provresultaten men fick inga resultat då de endast hade två läkare på hela avdelningen. Efter flera timmars väntan på provresultaten och att få träffa en läkare för att få hjälp beslutade vi oss att åka hem. Vi tänkte då boka en tid hos vårdcentralen med hennes provresultat istället. De som jobbade på akuten sa att provresultat skulle komma upp på 1177 alldeles strax. Dagen efter (idag) kollade vi min dotters journal och där fanns det inga provresultat. Vi ringde då in och kollade hur går och fick samma svar som innan ”jag kan inte säga något tyvärr ” då undrar vi, ska vi ha behövt sitta där i 23 timmar utan några resultat med ett skavande plaströr i min dotters arm. Det är fel på systemet och bemötandet. Vi behöver de testerna för att tiden på akuten ska inte varit förgäves samt för att få adekvat vård som hon behöver. Min dotter lider av feber och smärtor i huvudet och ansiktet mm.

Under all kritik. Och vilket fruktansvärt dåligt bemötande och dom bör ju gå en kurs i bemötande. Larmat flera gånger och ingen kommer, ber man dom om hjälp säger dom läkare kommer snart. Min anhörig ligger och skakar, kan inte lyfta armar och har jätte ont i bröstet samt huvud. Undersköterskan pratar med min anhöriga som att hon dramatiserar sina problem ochhotar med att göra en stimulering om min anhörig inte gör som hon säger. Sköterskan menar på att min anhöriga hyperventilerar. Nej, jag kommer varna varje människa jag känner om Detta för Detta är det värsta jag varit med om. Samt att läkare inte ens lyssnar på vad man säger, läkarna bekräftade inte ens att dom hörde mig och tilltalade inte ens mig när jag sa något. Jag kommer lägga in en anmälan på allt.

Jag blev den 2/12 hänvisad av vården att åka till akutmottagningen på grund av att jag under det senaste dygnet hade kräkts, haft huvudvärk, upplevt kraftig yrsel och behövt stöd för att kunna gå. Jag anlände cirka kl. 12.00. Efter ungefär två timmars väntan fick jag träffa en läkare kortvarigt och lämna blodprover. Därefter blev jag ombedd att återgå till väntrummet i väntan på ytterligare bedömning. Trots att jag informerat om mina symtom fick jag ingen mer återkoppling eller uppdatering. Vi väntade i sju timmar utan någon som helst återkoppling, efter sju timmar tilldelades vi ett rum, då det var en sjuksköterska som tyckte synd om oss då vi hade vår lilla bebis med oss (pga helammaning) Trots detta fick vi fortfarande ingen information från personalen under flera timmar. När mina symtom förvärrades och jag blev mer yr samt fick ökande huvudvärk tryckte vi på larmknappen, men ingen kom. Min sambo fick därför själv söka upp personal för att fråga om vad det är som händer samt be om något att äta och Alvedon. Efter totalt tolv timmars väntan, utan någon som helst uppdatering, valde vi att lämna akutmottagningen då vår bebis inte längre kunde stanna samt att vi inte ätit något på hela dagen/kvällen. När vi meddelade personalen i receptionen att vi gick, för att undvika missförstånd, blev vi bemötta på ett nonchalant och oprofessionellt sätt. Personen i disken verkade irriterad över att vi kom fram och avbröt hans samtal med en kollega. Jag har stor förståelse för att akutmottagningar är hårt belastade och att väntetider kan vara långa. Däremot anser jag att bristen på information, uteblivet svar på larmknapp, avsaknaden av uppföljning trots förvärrade symtom samt det otrevliga bemötandet i receptionen inte är acceptabelt. Detta gav en mycket otrygg upplevelse för mig och min familj.

Jag har suttit från 15:00 till nu 21:25 utan att har fått någon hjälp. Jag kommer knappast komma här ifrån innan midnatt. Personalen är otrevlig och skitsnack så som det är mycket sökande. Fan lär er att prioritera, mig skulle ni kunnat avhjälpa på 30 min och slängt ut mig så någon annan kunde ha fått tagit min plats. Men det är väl prestige för lägste att ha väntrummen fulla. Det här är under all kritik

I fyra dagar hade jag hög feber på 41,6 som inte gick ner ens med Alvedon. Under de här fyra dagarna åt jag absolut ingenting, jag hade ingen aptit. Jag hade inte bara svårt att gå – jag orkade knappt ens resa mig ur sängen. Samtidigt hade jag kraftig hosta och halsont. Jag är inte en person som besöker akuten i onödan, men den här gången mådde jag verkligen dåligt. Efter flera telefonsamtal och ett besök på akuten blev jag skickad akut till S:t Görans. Jag bad en vän köra mig dit. Och där förstod jag vad dålig service verkligen betyder. I receptionen blev jag bemött väldigt bra, det kan jag inte klaga på, men vårdpersonalen var “gudabenådade” på sitt eget sätt. De placerade mig vid en passage där det dragit kraftigt, medan jag hade 41 graders feber… jag frös något fruktansvärt. Jag bad personalen om en filt tre gånger, men fick bara löften – ingen filt. En sjuksköterska satte ett dropp och sa att jag snart skulle flyttas till ett rum, men det hände förstås inte. När droppet tog slut försökte jag kalla på personalen för att de skulle ta bort det, eftersom det var otroligt obekvämt att ligga så. Fyra gånger lovade de att komma, men ändå blev jag lämnad med ett tomt dropp i två timmar. Och det var inte direkt mycket patienter där – tvärtom. Personalen satt samlade i sitt rum, och jag såg allt eftersom jag låg vid passagen. De hade det trevligt… varje gång jag bad om hjälp såg jag bara totalt ignorans, som om jag inte ens fanns där. En läkare kom, tittade på proverna och sa att jag hade en akut virusinfektion, och klockan tre på natten sa hon att jag skulle åka hem. Är ni seriösa? Jag kunde knappt resa mig ur sängen, och ändå skickade de hem mig, efter att bara ha gett mig saltlösning och Alvedon. Nu är det redan två dagar efter denna hemska upplevelse på S:t Göran och jag har fortfarande feber. Jag vet inte om jag bara hade “tur” att hamna på just ett sådant fruktansvärt arbetspass, eller om det är så här på alla sjukhus?